Att nästan alltid vara missnöjd

Man måste unna sig saker i livet med, liten som stor

Okej det är inte alltid lätt att vara tonåring. Man vet inte riktigt vart man ska sätta gränsen för hur hårt man ska pressa sig. Man blir alltid missnöjd om man inte är bäst. Man får ångest när man känner att man kunde ha gjort bättre. Jag har precis genomgått en period i mitt liv där allt bestod av att vara bäst, smalast osv. Inget jag har mått sådär as bra av. Eller rättare sagt jag har mått sjukt dåligt över det. Och det är inte riktigt vad man vill som tonåring tror jag inte eftersom det är ju nu man har sina fria år att göra precis vad man vill, testa på allt man någonsin skulle vilja testa på för sen kommer man ju in i vuxen världen och då kommer ansvaret på ens axlar och man måste verkligen passa sig för att göra något fel. Men det är tur att det är några år kvar. Men jag kan bara säga till er tonårsföräldrar( eller rättare sagt så kan jag väl säga till alla föräldrar) att man ska inte vara för hård när det gäller skola, sporter osv. Av någon konstig anledning så har föräldrar större krav på tjejer än vad de har på killar( inte okej, men det är bra man lär sig hur man vill forma sitt liv och lär sig saker på vägen). Som tjej ska man klara av skolan med högsta betyg, man ska klara av allt hushållsarbete typ som att diska laga mat städa och jag vad det nu innebär, man har större krav på att man inte får dricka för att det kan hända något( visst det kan det, men inte om vi blir lärda att vara försiktiga), det är inte bara att välja sin pojkvän vem man nu önskar att ha. Utan då måste han bli godkänd av hela feta släkten, det pratas om honom hela tiden när man har släkt kalas, och alla undrar om han verkligen är så bra. Som tur var är min älskling redan godkänd av hela släkten. Känns riktigt bra sådär. Medens en kille kan komma hem med 7 olika tjejer på en vecka utan att någon bryr sig. Undrar hur det kan komma sig?

Nej men nu ska jag väl komma till vad jag skulle ha sagt i detta inlägg. Jag vill bara säga att ni som föräldrar måste stötta och alltid säga att man är duktig, ser bra ut eller vad det nu kan vara som ert barn tycker är jobbigt i just denna stund. Jag vet hur det är att vara missnöjd med det mesta och jag vill inte att era barn ska få genom gå en period som jag har gjort. Har tyckt att jag är för tjock( slutade att äta, hade godisförbud, vägde mig varje dag o skrev upp vad jag åt), ångest över skolan som bara blir svårare och svårare men jag vill ändå klara högsta betyg i så många ämnen som möjligt. Nu har jag sänkt mina mål menar finns det någon mening med att få högsta betyg om jag ändå är så trött på att läsa att jag inte vill se en bok mer( menar man måste ju ändå läsa vidare sen). Så jag tycker att ni föräldrar ska vissa att ni inte har så stora krav utan att ni är nöjda med dem precis som de är. Lovar att det hjälper för när jag pratade med mamma och pappa om att jag hade press över allt så har de börjat stötta mig mer( min pojkvän har gjort det under hela färden, kom ihåg att det är lättare att prata med kompisar/partners än vad det är med er. Ställ frågor och var intresserade även fast era barn bara säger mmmm. Då vet vi att ni bryr er ändå) och det har verkligen hjälpt mig igenom väldigt mycket som har snurrat runt i mitt huvud. Så kom ihåg ni måste berömma era barn massor och se till att de unnar sig något de tycker är roligt eller gott. ( Se även till att ta hand om er med, man måste unna sig något gott ibland liten som stor^^)