Nära eller långdistands förhållande

skulle inte klara en dag om jag inte fick träffa älsklingen regelbundet^^

Har funderat på hur det är att ha ett långdistans förhållande. Jag skulle tycka att det var helt hemskt. Man vill ju mysa ner sig i älsklingens famn massor av gånger om dagen. Undrar hur alla som har ett långdistans klarar av den stora saknaden. Jag håller ju typ på att gå sönder när jag saknar älsklingen. Och det kan handla om att han åkte för tio minuter sedan eller att man saknar att vakna med honom på morgonen. Men jag menar jag saknar honom hela tiden när jag inte är med honom. Och det måste vara riktigt tufft med ett långdistans förhållande. Men det finns ju vissa fördelar med det med antar jag. Jag tänkte försöka lista några för och nackdelar med  de olika "förhållande" sätten

Långdistans förhållande

Positivt

• Man saknar varandra så otroligt mycket så att varje gång man träffas så tar man verkligen tillvara på tiden med sin partner
• Man bli inte sönder tjatad  av den andra utan har väldigt mycket egen tid och man kan göra vad man vill och behöver inte känna sig så bunden. Man har inte någon att anpassa sig lika mycket efter utan man gör som man själv känner för
• Mer tid för kompisar

Negativt 

• Man måste känna saknaden i magen mer än halva året
• Man är ensam och kan inte krypa upp i en gosig famn
• Kan vara svårt att vara trogen( inte vet jag men jag skulle kunna tänka mig att det finns de som tycker att de är svårt) 
• ens känslor kanske svalnar hos varandra då man inte ses så ofta

Att vara i ett "nära" förhållande

Positivt

• Man är aldrig själv
• har alltid någon som kan trösta en
• man har den värmen som alla människor behöver
• man har lite lagom saknad( så att den är lite lagom jobbig utan att man ska behöva lida i flera veckor) 
• Man har alltid någon som bryr sig om en 

 Negativt

•     Jag kan tänka mig att man kan bli lite sönder tjatad utav varandra( har inte det problemet och jag hoppas inte att älsklingen har det heller) 
• Man tar inte tillvara på sin tid med sin partner
• Mindre tid med kompisar
• Lite mindre ensam tid

Okej det här är väl de positiva och negativa sakerna jag kan komma på såhär i skrivande stund. Men jag har lugnt konstaterat att jag har det perfekt som jag har det nu med älsklingen. Nära för mig är bäst. Inte för att jag skulle tänka tanken på att vara otrogen utan mer att jag hatar att sakna älsklingen. Jag menar jag saknar honom efter 20 minuter när han har åkt hem för att fixa inför jobbet nästa dag. Så tror inte att jag skulle klara av att sakna honom så mycket. Tycker det är bättre att ha honom så nära som möjligt så att man kan krama och pussa på honom varje dag. Men en negativ sak som jag kan tycka att jag gör, är att jag inte tar till vara på den tid jag har med älsklingen. Jag är trött och tråkig nästan varje helg, jag menar när man inte visste om man hade honom på kroken eller inte kunde jag sitta uppe halva nätterna för att han skulle komma och så var vi vakna till fyra. Skojar inte, skulle aldrig orka det idag kan man ju säga. Men jag antar att det var för att man hade längtat så sjukt mycket hela veckan så då pressade man ut varenda liten energi droppe. Det kan jag ju inte påstå att man gör nu. Nu somnar man när man är trött.
Så vem säger att det kanske inte är bra att vara ifrån varandra en kort period( nu pratar jag max en vecka typ) Men man kanske kommer underfund med att han betyder så mycket mer än vad man ser just då. När man stressar runt i sin vardag. Jag kan lova att om älsklingen och jag skulle göra så så vet jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag menar han är ju mitt liv. Och jag har redan insett hur mycket han förgyller mitt liv. Och jag vill inte att han är borta mer än en vecka igen. Det räckte när han var och hälsade på sin moster i London. Den veckan var hemsk. Eller när han låg ute och jobbade. Inte roligt!!!! Vill vara så nära så våra varma kroppar rör varandra. Då är jag nöjd. Och jag tror att älsklingen vet att jag vill ha det så.
Så jag röstar för att ha sin partner nära( men älsklingen och jag går ju inte varandra på nerverna, eller jag hoppas att älsklingen säger till om jag skulle göra det för det vill jag verkligen inte. Vill ju leva med honom resten av mitt liv. Ingen annan bara han och jag!!!)