Nummer ett i mitt liv

älsklingen på hans student vecka

 

åh vad jag älskar dig och det kommer jag alltid göra!!!!

Ni kan ju bara gissa vem det är. Precis min underbara älskling såklart. Men jag ska passa på att säga att hela min släkt betyder mycket för mig. Men just nu betyder bara älsklingen lite mer än alla andra. Kanske är rätt förståeligt eftersom vi är tillsammans och allt. Jag menar man väljer ju inte sin släkt men man väljer ju sin partner. Så jag kan tycka att när man är så pass seriösa som älsklingen och jag är( och att man har varit tillsammans ett tag) då kanske det inte är så konstigt. Hahaha ni måste ju ha känt lika dant någon gång så det kan ju inte vara så konstigt från eran syn vinkel heller.

Jag ska i alla fall försöka att förklara för er hur mycket Marcus betyder för mig. Det är svårt att sätta ord på de känslor jag har för Marcus men jag ska ändå försöka.
Han är den personen som förstår mig precis som jag är. Han har aldrig några krav på mig utan blir bara mer och mer stolt över mig vad jag än gör. Det är det som är så himla underbart att vara tillsammans med älsklingen. Jag vet att han älskar mig bara för att jag är jag. Och han bryr sig inte om jag går upp i vikt( men väldigt mycket när jag har gått ner för mycket, som jag gjorde kanske i somras) han ser till att man inte blir allt för ledsen när man inte lyckas så bra som man hade tänkt sig. Han får en att känna sig lyckad i alla fall även fast man inte är bäst på allt. Är man ledsen så kan jag meddela er föräldrar att det är knappast ni som gör mig glad igen( okej det finns stunder som bara ni gör oss glada) men era frågor om vad som har hänt osv blir bara lite för mycket. Man blir nästan mer ledsen arg eller vad man nu är när man ska försöka att förklara hur det ligger till. Det kanske ni förstår för att ju mer man tänker på det ju ledsnare blir man ju. Så bäst är att bara trösta även fast man kanske inte vet vad det är just då. Jag lovar att man berättar det om det är något viktigt som man vill att ni ska veta. Ibland kan man ju bara gråta för att man har brutit en nagel eller vad som, men ni fattar principen. Och jag tror den ändå som bara tröstar mig utan att ställa massor av frågor om vad det är, om jag mår dåligt osv är älsklingen. Okej han frågar ibland när man är jätte ledsen men det kan väl kanske vara okej om man bara fortsätter och fortsätter att gråta. Men det var inte det är jag skulle prata om. Jag ville väl mest slänga in ett inlägg och vissa att älsklingen är nummer ett i mitt liv. Det är alltid han som kommer att komma först när det gäller mina val i livet. Hoppas att vi går samma väg för alltid.